Sista praktikdagen
Det här mötet kändes ganska stressat, alla ville få klart så mycket som möjligt innan presentationen. Det var något helt annat än det första mötet när de mest brainstormade. Samtidigt kändes det också som om de var nöjda med vad de skulle visa, glada att de kommit så pass långt och positiva inför presentationen.
Det var väldigt roligt att få vara med på flera möten om samma projekt, då kändes det verkligen som om vi kunde följa en designprocess på riktigt istället för att bara få den berättad för oss. Samtidigt är det här projektet fortfarande väldigt mycket i början, så vi har inte direkt kunnat se så väldigt många olika delar av processen. Men eftersom nästan alla projekt tar betydligt längre tid än de veckor vi har fått praktisera så är väl det här det närmaste vi har kunnat komma och det bästa vi kunnat göra.
Efter lunch fick vi dessutom prata med två unga inredningsarkitekter, Hedvig och Tove. De hade precis lämnat in ett bidrag till en tävling, som handlade om att bygga om det stora gamla posthuset i Göteborg till ett lyxhotell. Ägaren ville att hotellet skulle bli det självklara valet för exempelvis artister och andra kändisar som kommer till Göteborg, och att det skulle stå i tidningarna hur hundratals fans väntade på sina idoler utanför just det hotellet. I det här projektet hade man en väldigt stor budget, vilket gjorde att Hedvig och Tove kunde ta ut svängarna mer än vanligt. Dessutom skulle det bara vara ett förslag, de skulle visa någonslags drömbild över hur de skulle göra om just de skulle vinna tävlingen och få uppdraget. Därför behövde de inte vara jättenoga med att varje liten detalj vekligen var fullt genomförbar, även om de förstås inte kunde vara helt orealistiska.. Det var roligt att få se hur deras förslag såg ut, och de var glada för ägaren hade verkat väldigt positiv när de presenterade sitt förslag. Men det var som sagt en tävling så ingen vet ännu om de verkligen får uppdraget. Skulle de vinna är det ett stort projekt som många fler på White måste börja jobba med för att få det att gå ihop, trots att det fortfarande är många år kvar tills det ska vara klart.



